Matte, nu är det dags att vakna!

Jag har skrivit om det förut, att Rezplutten aldrig låter mig sova så länge som jag behöver. Den normala väckningstiden är klockan fem. Punk. Och det går väl bra på vardagarna. Mindre roligt är det däremot om man inte kom i säng förrän vid tvåtiden...

Ilskan jag ibland känner på morgonen håller däremot aldrig särskilt länge. Speciellt inte när han kryper upp brevid en, sätter huvudet i famnen (japp, jag har ett svart sidennattlinne) och spinner.

Hade du kunnat motstå detta lilla charmtroll?