Ibland känns det dock inte så roligt att hela anläggningarna är klädda med speglar från golv till tak. När man inte gymmat regelbundet på ett halvår och löpträningen inte alls ligger på topp. Då vill helst jag inte se mig själv i spegeln, inte hemma och speciellt inte på gymmet.
Det var med viss fasa jag ställde mig på löpbandet igår med andra ord. Ett löpband med en stor spegel framför. Löpbandet var av en lite äldre modell så jag kunde nästa se varenda millimeter av mig själv när jag sprang. Jag kan inte säga annat än att det gjorde de få kilometrarna jag avverkade ännu jobbigare och självförtoendet var definitivt inte på topp när jag gick därifrån.
Vid sådana situationer måste man ha ett tjockt pannben. Inte för att orka tio kilometer till i motvind, utan för att ta sig till gymmet och klara av att stå och titta på sig själv i timmar. Jag tror aldrig att jag haft det här problemet förr, men nu känner jag betydligt större förståelse för människor som inte vill gå till gymmet.
För två år sedan tog jag den här bilden och funderade på var mina magrutor tagit vägen... Bilden har i alla fall genererat ett stort antal besökare till min blogg :)
3 kommentarer:
snygg mage!!! O SNYGG HEADER!!!!! :*
Jag förstår helt vad du menar, men magrunor är inte allt.
När du komm in och hälsa på mig ihelgen så tycker jag du såg jätte fit ut.
Plus med tankte på hur du tränar så borde du vara as fit. men det är ju det man ser själv som är det som påverkar hur det känns.
jag har varit tjock i typ 4år nu och har efter jag träfade H gått ner 10 kilo bli förvånad ibland nä jag ser mig i spegeln.
håller med suzie
Skicka en kommentar