När man kan men inte vill brukar jag inte ha så svårt att ta mig till träningen i alla fall. Jag är extremt lättlurad så jag säger bara till mig själv "Marie, om du går till gymmet och tränar i 15 minuter så är jag nöjd" eller "Att gå ut och springa fem kilometer är bättre än att inte springa alls. Se så, iväg med dig"
Japp, jag vet att det är lite psykiskt stört att tala till sig själv i tredje person. Men det fungerar alltid, för när man väl är igång är det svårt att sluta.
När man vill men inte kan är det däremot svårare. Jag försöker springa, men det går inte. Jag försöker cykla men det går inte. Ja, tipsa andra det går minsann, men sig själv är så sjukt mycket svårare. Men, det börjar bli dags att fundera lite på saken. Kanske borde tänka i tredje person i det här fallet också...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar