Bästa musiken just nu

Har ägnat eftermiddagen åt att springa omkring i snömodden och leta julklappar. Inte riktigt så lyckat letande som önskat, men två personer till på listan kan bockas av! Var dessutom in på Naturkompaniet en vända och hittade trevlige Steve i kassan :)

Nu har jag just kommit hem, fortfarande mätt och belåten efter kanelbullen jag fikade på Waynes. Uppdaterar mig om vad som hänt i sportvärlden under dagen och i öronen snurrar bästa albumet:

Är det inte dags för mig att tröttna snart?

Det här är en RIKTIG cykellåt

En arbetsskada som alla instruktörer troligen lider av är att alltid leta ny musik till nästa pass. Blir man inte glad då när man hittar låtar som denna:



Passande att slänga in på låtlistan till nästa cykelpass? ;)

Listen up!

Fotbolls VM är över men musiken lever kvar. För du har väl inte missat det officiella VM-albumet? Låten Waka waka med Shakira fastnade direkt hos mig och har spelats (lite för) mycket i mina öron. Den kan ni väl inte ha undgått?

I love it ♥

Värsta bästa träningslåten!

Har alldeles nyligen blivit klar med cykelpasset jag skall köra på tisdag. Lyckades få in många av mina favoritlåtar så jag är minst sagt megapeppad på att få instruera det!

En av låtarna som jag älskar, "Hang on" av Freedom vs. Musikk:

Mera Metallica

Det är inte bara Metallicas musik kan man får se i dokumentärfilmen "Some kind of monster" som jag tittat på idag. Även om musiken och arbetet runt omkring är huvudtemat så är det svårt att inte lägga märke till deras intressen i övrigt. Förvånande nog käkades det väldigt mycket vindruvor under arbetet också. Detta gjordes även här igår då dessa förgyllde salladen till kräftorna :)

Smakprov från dokumentären:

Därför gillar jag Bandit

Visst, jag hade väl hunnit lyssnat på den minst ett trettiotal gånger redan, men ändå. Metallicasingelns radiodebut i Sverige genomfördes på Bandit i morse och den spelades inte bara en gång utan.... två!

"Den är så bra så vi tar den en gång till"

Tack för det. Nu hann jag skruva in radiostationen på labbet också och låta alla andra lyssna. Gör det du med:

The Day That Never Comes

21 dagar kvar till albumet då va...

Underbara Youtube...

Anna följde med mig till Åland i helgen och fick rida min Zcharim igår:

Efter det tog jag sedan med henne på en cykeltur in till Mariehamn och vi köpte lite torkade fikon och lånade film på biblioteket:

Tittade ungefär en kvart på vardera "Armbryterskan från Ensamheten" och "The Pillow Book" men varken Anna eller jag kände att det var värt att fortsätta se... Så vi underhållde oss med Youtube och grönsaksdipp istället. Rätt snabbt snöade jag in mig på trummsolon och kolla in det här guldklippet:

Dålig början, bättre slut?

26 juni var ett viktigt datum. Smart att komma på det den åttonde juli. Nej den här veckan har inte startat bra. Lyckades inte fixa växlarna på min cykel i helgen, slog av stortånageln igår (höll nästan på att skriva stortån) och mina prover på jobbet verkar inte dyka upp den här veckan. Och så var det det missade datumet. Måste haft mycket annat att tänka på just då. Tack och lov att regnar ute i alla fall och hoppas det fortsätter resten av veckan för det passar mig alldeles utmärkt.

Vad var det då som hände den 26 juni? Biljettsläppet till Slipknots konsert på hovet i november. Inte livsviktigt men rätt viktigt. Nu finns det bara sittplatser kvar och det känns ju bara konstigt. Sitta på en konsert? Popcorn och smågodis också då kanske? Jo just d ja... Fast i och för sig kanske det bara var bra. Skulle väl säkert drömma mardrömmar resten av livet efter att ha sett alla fans i sina masker. Typ Hanibal Lecter i massupplaga; kanske bäst att passa?

Bild: www.jamd.com

VIP-vakt

Det är bara att inse, jag kommer inte att klara av att beskriva lördagens musikupplevelse med ord, det var alldeles för mäktigt. Men jag tar resten, för vad gjorde jag egentligen som volontär på WTAI?

Ja, jag kan börja med att berätta att deras organisation av funktionärerna var katastrofalt dålig. Vi startade dagen med mängder av mackor och te som vi lungt hann sätta i oss under den två timmar långa fikapausen. Trevligt nog skapades här en hel del nya bekantskaper så det var inte helt i onödan. Därefter tog det ungefär en timme till innan placeringen av hela funktionärsskaran var avklarad. Denna gick helt enkelt till som så att vi traskade runt området och så fick man till att gömma sig längst bak när de dåliga placeringarna kom och hålla sig längst fram vid det motsatta. Om jag lyckades? Jajamensan, jag nappade direkt på uttalandet "här behövs några stora tjejer med attityd". Det var bland annat jag det, i VIP-ingången/backstage med utsikt över båda scenerna varav den närmaste ca 20 m bort. Ibland kan jag inte annat än imponeras över min egen förmåga att ta för mig :)

Efter detta hade vi ungefär fem timmar kvar av arbetspasset, som alltså gick ut på att bara släppa in VIP-männsikor (typ artisterna och deras bekanta), två underbara måltider och sedan bara en massa ledig tid. Just maten var en stor fördel eftersom jag många gånger fick höra klagomål över timslånga köer till de få matställen som fanns för besökarna. Bajamajorna slapp jag också; man hade väl tillgång till VIP-toaletterna ;)

Nej nu skall jag sluta skryta. Jag gjorde lite allmän nytta också; skrev på en protestlista för actionaid (och fick tagga mitt namn på deras Volvo) och bidrog med lite pengar till Amnesty (skrev mitt budskap på en T-shirt och fick därefter köpa den för en tjuga).

Ni ser, ett väldigt Amnesty-relaterat budskap... Ja ja okej, kanske inte, men jag tog det första jag kom att tänka på. "Inte alls du Marie" sa Anna när hon såg T-shirten. Hmm.. Undrar om hon var ironisk? Färgvalet är dock inte direkt ett val, det var nämligen den enda small som fanns kvar. Läs mer om deras sommarkampanj här.

Som ni kanske ser så blev det tyvärr inga festliga festivalbilder :( Glömde nämligen kameran hemma. Men nästa år kanske...

För kanske du vill gå på festival med mig?

Where the action is...

...där kommer jag också att vara. Imorgon. Äntligen. Shit vad jag har längtat för ni minns väl hur jag plågades av alla klisterlapparna i tunnelbanan? Kommer i och för sig jobba som volontär men enligt mina beräkningar bör jag ändå vara ledig så att jag kan se det jag vill se. Inberäknat att Foo Fighters går upp på scen åtminstone 30 minuter för sent vill säga... Ja det kommer att bli en rätt jobbig dag. Cykel fram och tillbaka till Universitetet (typ 4 mil?) och sedan arbete mellan tio och midnatt. Men jag tvivlar inte en sekund över att det kommer att vara värt besväret :) Gratis inträde, gratis mat, gratis T-shirt och dessutom biljett till Jay-Z konsert på globen nästa torsdag. Det sistnämnda skulle jag däremot vilja säga är lite skumt, fick reda på det idag, men det är väl tanken som räknas.

Jag är i alla fall peppad till tusen. Leo frågade just om jag var på väg ut ikväll när jag stod och fixade håret här för en stund sedan. Ha ha, knasig han är. Med tanke på att jag kommer att behöva bege mig iväg omkring halv åtta imorgon kändes det bäst att fixa lite i förväg helt enkelt.

Innan jag lägger mig för att ladda inför morgondagen kan jag nämna att jag idag lyckades missa min planering lite. Slutade jobba vid halv sex, stressade iväg till gymmet och hann bara med en 15 min intensiv rodd innan stängning. Tog därför resterande träning utanför stadion på gräsmattan i solen. Fick i och med det lite spontana applåder efter mina lite gymnastiska övningar av några killar som satt och väntade på Dolly Parton konserten. Det händer inte alla dagar... Tanterna på bänken var också lite imponerade berättade de :)

Ja, vilken bra dag det har varit idag. Har fått en massa saker gjorda på jobbet, två träningspass (en timme löpning innan frukosten också) avklarade och en massa trevligt prat med mina arbetskollegor. Allt detta på fredagen den 13:de dessutom.

Snart klart

Nu är uppsatsen nästan jättefärdig. Senaste verisionen är i alla fall ivägskickad för en sista kontroll till handledaren... Men, vad stolt jag är över mig själv!

De två första sidorna av 19 skrivna

Och det roliga fortsätter. Har nämligen Kiss-konserten några meter ifrån kontoret och nu tänkte jag faktiskt gå och sätta mig i gräset någonstans och tjuvlyssna. Men jag kan rapportera att det är ett väldigt drag där inne! Innan midnatt skall jag dock slänga iväg den jätte-jättefärdiga verisionen till kursledare och opponent, så nu gäller det att inte fastna där ute.

Imorgon är det däremot funktionärsarbete på Stockholm Marathon som gäller och senare finns det planer på en vända på stan... Men mer om det en annan gång...

...för nu lämnar fröken kontoret!

It´s all a fake

Låtskrivare och musikmakare har för mig alltid varit väldigt faschinerande människor. Musik är magiskt och de som kan skapa musik är magiker. Iband hör man dessutom historier om människor som skriver ihop låttexter på en kort liten busstur, kanske på väg till jobbet. Idag hände det mig. Plötsligt kom texten strömmande i huvudet och då gällde det att vara snabb. Tur att jag hade en penna i fickan och en metrotidning i handen. "it´s all a fake" heter den i alla fall och så här såg min metroskiss ut i morse:

Övervägde att lägga upp texten men jag tror att jag låter bli. Om sådant här kan hända vet man ju aldrig; en dag kanske jag kan skriva musik och sjunga också :P

Haha... in my dreams.

Google rankar relevans...

Antingen förstår du eller så förstår du inte (men nej, det är inget intelligenstest). Jag tycker detta var lite småkul. Oavsett så rekommenderar jag dig i alla fall att gå in och kika på Mission: Metallica.

Förväntan, längtan och megapepp.

Black Label Society - In this River

Lyssna och njut...



Klistrat från Wikipedia:

The music video features the childhood personae of Zakk and Darrell riding bicycles together and diving in to a river. At the end of the video, the grown up version of Wylde emerges, and Dimebag's doesn't appear as child or man, symbolizing Darrell's death. "The river is a metaphor for life in general, all the bullshit that you deal with from being a kid growing up. The whole thing's just about life and death." says Zakk.

Mera nöje

Efter min favoritserie Elvis har Metros Nöjesguiden hög status i vad som läses först i tidningen på morgonen (om jag inte är ambitiös och bläddrar igenom hela vill säga). Och ja, jag har citerat nöjesguiden förut, men här kommer ytterligare ett:

"Skärp dig nu. Vi vet att alla älskar Danko. Hur kan man inte älska ett kanadensiskt rock/metal-band som till stor del sjunger om sex. De har varit förband åt The Rolling Stones. Nu ska de vara förband till era liv. Befinner ni er snart i upplösningstillstånd? Gör något åt det då."


Förutom detta recenserade man även Wii Fit i teknikdelen vilket ju var skojigt (Vill Ha!), om man bortser från följande uttalande vill säga (jajamensan, ännu ett citat):

"Kommer det här att få någon att träna då? Absolut säger jag. Helt plötsligt är dataspelandet inte längre stillasittande. Istället har Nintendo förpackat det tråkigaste som finns, träning, i ett fenomenalt roligt paket."

Ja men herregud, vad är det han säger?! Det uttalandet kan inte smöras bort på något sätt överhuvudtaget, inte ens med den fullständig hyllningen till de med självlockigt hår på stil-sidan. Och när jag ändå är igång; varför göra ett uttalande som ovan nämnda över en konsert som varit slutsåld för hur länge sen som helst? För att man skall gräma sig över att man vid denna tidpunkt kommer att sitta på jobbet? Kul hör ni. Skitkul.


Var är mitt Wii...

Filmrecension

Tittade på Sweeny Todd för andra gången igår och jag håller stenhårt fast vid att kombinationen Burton och Depp är magnifik. Att titta på filmen är lite som att titta på en vacker tavla; även om själva motivet inte är så speciellt kan tavlan vara fullständigt fängslande. Sweeny Todd har ingen fantastisk handling men karaktärerna, filmningen och... ja hela paketet är som ett helt sjukt underbart mästerverk.

Det blir förresten ingen fjantig veckans låt i dag. Däremot kan jag meddela att jag bara lyssnat på Korn HELA helgen. snacka om att vara enformig, speciellt när det i princip är albumet "Take a Look in the Mirror" som går om och om igen...

My Chemical Romance - The Sharpest Lives

Veckans låt. Lyssnar sällan på MCR men fick ändå lust att lägga upp den här låten av en oförklarlig anledning. Enklare än så kan det väl knappast bli.

På tal om på riktigt

Jag vill jag vill jag vill...

Foo Fighters - Let It Die

Nothing Else Matters kommer alltid stå högst upp på listan över låtar som får fjärilarna att flyga i magen. Men att lyssna på den här ger nästan samma känsla. Dålig kvalite på videon men tänk om man varit där på riktigt...

Mustasch - Double Nature